Idag är det måndag.

Vädret och diverse analyser gör mig så otroooligt omotiverad. sadface
Det känns dock helt ok att vara ledig imorgon och sluta klockan 11 på onsdag.

Den här veckan har jag levt efter något slags "nothing's gonna bring me down"-mantra, som mot all förmodan har fungerat. Det är helt sjukt. Jag har pluggat och stressad som aldrig förr. Jag känner mig galen. Och härlig. Känner mig härlig.

Trots att allt bara rusar förbi. Eller runt. Jag står i mitten och fattar absolut ingenting. Är det fredag? När kom den? Jag saknar tidsuppfattning och plötsligt är fredagen bara där. Medan den känns som om jag pluggat en evighetsmåndag. Fredag ska inte vara här än. Försvinn då.

Det har inte funnits några timmar över till så mycket annat än geografi, projektarbete, rättskunskap, naturkunskap och alla förberedelser inför aktivitetsdagen på måndag. Det sistnämnda har definitivt tagit upp mest tid. Vi har kämpat och jobbat och slitit och jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra på måndag. Det förtjänar vi banne mig. 

En eloge till SL, idag misslyckades ni storartat! Och jag har Gustav att tacka för att jag kom hem, han gav mig skjuts till dörren trots att han bor på Drottningholm. 

Dagens tabbe....................
Det kan inte vara sant. Har jag klarat mig en dag utan att göra bort mig?

Näe. Det verkar inte bättre. Jag har inte ens snubblat till på den isbeklädda trottoaren. Vad är det som händer?

Kanske kan min tankspriddhet få lite uppmärksamhet. Jag kopplar liksom fel. Utan att märka. Som att säga till Gustav "jag är så tankspridd, den här helgen har varit så utmattandet" och inte förrän han svarar "ja men den har ju inte ens börjat" börjar jag koppla. Kugghjulen vrider runt, runt och 30 sekunder försent inser jag var jag sa fel någonstans. Bravo.

Läste igårdagens tidning att ny forskning stödjer gammal forskning om att sju timmar är för lite sömn och helt enkelt en hälsofara. Det levande beviset huserar här i soffan atm. Hejsan. Man kanske skulle ta sig en lur? Särskilt med tanke på att det imorgon vankas lite finare galej mest hela dagen.

Man vill ju helst se fräsch ut, i en perfekt värld skulle de mörka ringarna hänga i öronen istället för under ögonen. Åh, varför kan man inte få allt, du grymma öde?! Nej, det känns inte som en bra kväll för ironi. Jag försöker igen imorgon.

Och det blir bättre med bilder snart, snart. När jag blir oambitiös igen, you'll see. (Det är precis här jag önskar att jag var mer som Carro. Hon skulle skriva "det blir aldrig några fler bilder, jag har blivit bäst och hinner liksom inte med visuella medel för andras räkning. Deal with it." åh, älska henne). Själv tar man till ironin för att det är så lättillgängligt. Och roligt. Och oförståeligt. Som livet ungefär.

Efter att ha spenderat sen sista dagen på långhelgen med ett tidigt besök på gymmet och ett par tre timmar som barnvakt förtjänar jag att krypa upp i en av husets skönaste fåtöljer och se på film i väntan på mat.

När man glider ur sängen en söndag för att åka till gymmet efter lite müsli så känner man sig ganska bra med sig själv. Lite sådär New age "hej, här är jag. Jag dricker vitamindrycker för att slippa ha dåligt samvete över att jag tar hissen istället för trapporna. Ja, hejhej." Hyckleri till trots, jag skulle till gymmet. Och till gymmet kom jag.

Den där känslan av duktighet hängde kvar som en sol ovanför mitt huvud, tills jag började svettas som en häst på den där trappmaskinen. Och bredvid står en sådan där snygg tjej i hästsvans som stod där när jag kom, kör ungefär lika hårt och som inte har minsta antydan till svett vid hårfästet. Jaha. Åkej. Hej på dig. Tar du trapporna eller hissen? Ta nu inte illa upp om du är välsignad och är en sådan tjej. Men jag hatar dig.

Äsch. Låter det inte påverka min egen lilla seger. Även fast jag fick en betungande huvudvärk.
Jacob stampade just in genom dörren. Nu blir söndagen ännu bättre.

Om jag fick bestämma skulle min perfekta morgon se ut precis såhär. En hel dag till och med.

I spalten här till vänster, under Länkar, hittar ni min tumblr. Det är helt enkelt en slags bild-blogg. Främst lägger jag upp bilder som jag hittar på tumblr (ni vet, uttrycker min egen individualism genom andras verk eller genom andra som också uttrycker sig själva genom något någon annan postat), men jag lägger också upp bilder som jag tagit och redigerat.



Kika lite genom att klicka här, vettja!

Idag har jag tittat på Annie Hall och ätit glass. Jacob åkte ifrån mig imorse för att han skulle jobba.
Jag har liksom lekt att det varit lovets sista dag idag så känns det som en personlig vinst imorgon. It's the little things in life.

När jag kom hem från Paris låg han och sov i min säng. Och trots att jag saknat honom så, var det först då jag insåg hur mycket. Hur det känns att ha någon att komma hem till. Krypa ner bredvid. Och få höra att alla känslor är ömsesidiga. Nu har han snart varit min i 9 månader. Det är lång tid och ibland blir jag rastlöst och ibland blir jag trött. Men jag hade allt jag någonsin velat ha och behövt där hos mig när jag la mig bredvid honom och han höll om mig och ville höra om resan trots att klockan nästan var halv tre på morgonen. Vi delar. Jag delar allt jag har. Har aldrig vågat det förut. Everybody can be passionate, but it takes real lovers to be silly. Har aldrig varit mig själv så mycket. Vi är fåniga, vi är äckligt söta, vi är ifrån och vi är trötta. Men vi är Vi. Jag vill inte vara utan honom. Så känns det nu. Vill inte sova ensam, vill inte att han ska åka och jobba. Vill ta studenten och vara med honom. Det är så fint att känna såhär att jag nästan blir alldeles blyg och inte vill skriva såhär.

Just nu:

Jacob.

Alltid:

Solen

Här kommer en liten lista.

Jag är rädd för:

> Att aldrig bli lycklig

> Att inte komma på vad jag vill göra med mitt liv

> Att bli övergiven. Antagligen min största rädsla...

> Duvor och sniglar. Haha. Ni ska se mig när det regnar eller när jag går över plattan

Utöver min rädslor har jag en ganska extrem blodfobi. Jag panikar när jag blöder näsblod. Inte så roligt...

Hahhaa. Vi skulle mäta blodtryck på Naturkunskapen häromdagen. Jag hade ganska lågt och Racer blev så himla förvånad. Han trodde att det skulle vara högre eftersom jag oroar mig så mycket. Racer<33

Saken är den att ganska mycket upprör mig. Eller upphetsar mig snarare. Detta beror framför allt på att jag bryr mig så himla mycket om saker. Småsaker är så himla viktigt. Jag skulle inte kalla migsjälv för ett controlfreak för jag älskar imperfektion. Men jag blir ledsen när andra är ledsna osv.

Just nu är jag upprörd över min packning inför Paris, SL's oduglighet och att jag inte lyckas få tag på Johan.

Den här månaden slutar skolan!

Den här månaden är min åttonde med Jacob.

Den här månaden FIXAR JAG MITT HÅR.

Den här månaden är det jul.

Den här månaden åker jag till PARIS.

Den här månaden tycker jag om dessa bilder:






src. tumblr


Och nu är det ju bara 10 dagar kvar på denna challenge! Jag är trött, på skolan och på livet lite så efter nyår blir det roligare.

Mitt bästa barnkalas hade jag när jag fyllde 4.

Hahah! Okej,

jag var nyss fyllda 15 och skulle sluta åttan. Killen var ett år äldre, nästan två meter lång och jag var kär som en klockad katt efter första gången vi träffades. Så så så blixtkär. Så en eftermiddag innan skolan skulle sluta kom han hem till mig på sin moppe. Vi satt ute på min altan och han drack en Julmust, trots att det var juni. Helt plötsligt som kysste vi varandra.
Det var ovant och blött. Och det höll inte mellan oss. Det tog 2.5 år innan jag blev kär igen.

Funfact nr. 153

Min blogchallenge förskjuts med ytterligare en dag.

Idag skulle jag egentligen ha ätit brunch med mina bästa flickor men jag vaknade med en svag feberfrossa och eftersom min brors flickvän och hennes föräldrar kommer hit på middag ikväll kände jag att jag gjorde bäst i att stanna hemma och försöka komma på benen innan middagen.

Hur som helst, nu är jag piggare och idag har jag faktiskt sett ut såhär:

Bilden tog jag dock för drygt en vecka sedan.

Älskar kjolen, den var mammas på 90-talet.
Linnet kommer från HM och koftan är en tröja som jag klippt upp framtill.

Ska nog slänga på mig något annat när middagssällskapet kommer... 'Til then!

Jag är en sådan där person som byter väska lika ofta som andra byter underkläder. Därför tänkte jag att det var enklast att visa vad jag alltid alltid alltid försöker ha med mig när jag kliver ut genom dörren! Ibland glömmer jag en grej och ibland hänger ett UNO-spel med but hey, that's just life. ANYWAYS;



Alltid. En spegel, minst två bläckpennor(!), en tofs, plåster, tamponger (cause, you know...), plånbok som oftast ekar tom, handkräm, anteckningsbok, kamera och mobiltelefon.

När jag har huvudet på skaft försöker jag även att få med mig en säkerhetsnål och pappersnäsdukar men det är ju inte alltid man lyckas med sådan rocket science.



Imorgon är det torsdag. Och jag är ledig. HURRA! Ska sova tills jag vaknar och se på filmer. Och plugga.. Såklart!
Och imorgonkväll får jag krypa ner i sängen med Chuck, det ser jag verkligen fram emot! Sovsällskap kommer nog på plats 10 på min lista över livets bästa. Men mer om det en annan gång.

Jag var i Brottby hos Jacob igår så min lilla bloggutmaning förskjuts med en dag.

Under religiös åskådning på min facebookprofil har jag skrivit "Screw God, believe in yourself".
Förvisso är jag konfirmerad men citatet sammanfattar min tro ganska bra.

Själva grundidén med religion tycker jag är ganska fin, man ska ha en plats eller ett väsen som får en att känna sig trygg.

Men jag vill bara känna mig trygg i mig själv.

Hehe, var tvungen hehe.

Dagen började i slow motion, är seriöst farligt trött just nu i och med mörkret. Efter att jag missat min buss och tagit nästa kom jag till Slussen och kastade mig på tunnelbanan mot tc. Blev väckt av en man en tid senare i Ropsten. Splendid.

Behöver jag säga att jag kom försent till skolan?



Efter 1 ¼ lektion(er) spatserade jag från skolan till min mammas jobb två gator bort och åt lunch med henne.

Därefter åkte jag hem, frös som sjutton trots koftor och halsduk.



Världen är egentligen vackrare på vintern.



Jag kom hem och blev varm igen, slumrade en stund och sedan fikade jag med min pappa och lillebror. Min allra bästa kopp med mustascher på, tihi!



Sedan kom Jacob. Finastee<3 Han kokade te och fikade också.

Nu ska vi se på Juno och glömma bort läxor som en liten tidig julklapp till oss själva. Whoop



Och såhär såg min collar ut idag, hehehe.......

Frukost: flingor med mjölk och två skivor av pappas bröd.

Lunch: det var ris och någon kyckling med sås i skolan. Jag blev i alla fall mätt och lite varmare.

Fika: en lussebulle som min pappa bakat och kaffe

Middag: också ris och kyckling, hahah! Kom inte på det förrän nu!

Jag glömde ju nämna det igår men min pappa har en nyfunnen passion för att baka bröd. De är väldigt goda och hans bullar har varit kända sedan innan jag föddes ungefär. Mahah

Okej. Det här är jag. För ett tag sen.

Jag heter Johanna. Jag tycker om relativt dyster musik, kaffe och luftballonger. Bland annat. Jag tycker om väldigt många saker. Det här kommer nog att bli ett svårare inlägg än jag först trodde. Jag är en sådan person som gärna gör saker för andra människor. En sådan som har väldigt lätt för att älska saker och människor. Se det positiva i saker.

Jag är både cyniker och naiv. Jag har en hård bild av verkligheten samtidigt som jag väldigt lätt kan se den som ur en dröm. Som om allting visas genom en Dianakamera; diffust men tydligt, drömskt men lite förstört. Det finns väldigt mycket jag skulle vilja berätta om mig själv. Jag är en väldigt öppen person, ibland lite för öppen. Det är inte så att jag serverar mina problem på silverfat, jag har bara väldigt lätt att se bra saker hos folk och känna förtroende för dem.

Ibland spricker min lilla glada bubbla och då behöver jag oftast hjälp och tid att plocka upp mig själv. Väldigt ofta har jag fått höra att jag tänker för mycket men jag tror att jag känner för mycket. Både en bra och dålig egenskap. För tillfället är jag inte lika glad som jag skulle vilja vara. Istället för att kompensera min glada personlighet med deppig musik går jag in i den, gömmer mig bakom den. Kanske är det därför jag tycker att den är så vacker.

Man kan nog säga att jag är pretty messed up. Men på ett bra sätt. Jag har alltid nära till skratt och tycker väldigt mycket om att bjuda på mig själv. Jag är inte helt och hållet nöjd med den jag är men jag är på väg dit. Tillbaka. Till mig själv. Cyniker eller inte så tycker jag om att försöka se världen för vad den kanske inte riktigt är. Jag tycker om att tro det bästa om folk och riskera att bli sviken. Jag tycker om att tala om för mina vänner hur otroligt mycket de betyder för mig, oavsett om det är födelsedag eller en vanlig torsdag.

Det var väldigt svårt att välja en bild på mig själv. Jag ville ha en som verkligen visar vem jag är. Jag hittade ingen som var riktigt bra, jag vet liksom inte riktig vem jag är. Bara vem jag vill bli igen.