Vissa saker gör mig tårögd. Som tid tillexempel. Jag brukar säga att jag har många klockor på mig samtidigt för att jag tycker om tid. Medvetet undermedvetet vill jag nog ha många klockor för att skapa illusionen av att jag har mer tid. Fler timmar. Även om jag får saker gjorda så har tiden flugit ifrån mig.

Och jag blir trött. Är jag för ung för att vara såhär trött? Borde jag ha varit tröttare tidigare? Är det såhär vuxna känner sig? Trötthet måste vara den andra sidan av myntet, Ambition.

Om vuxna utnyttjar minuter, tillfällen, men ligger vakna på nätterna och inser att de håller på att glömma hur man gör när man slappnar av, vad man ska tänka på för att snabbast möjligt nå REM-sömn, då är det ju bara att lägga av. Eller?

Fortsätta rusa på och en dag inse att; jo men, tjena. Vadå? Är det inte såhär livet ska vara? Är du otillräcklig? Är jag också det?!

Pigg. Man smakar lite på ordet. Pigg? Det känns ju bekant men man vet inte... Tar fram telefonen och sen den där appen som förklarar ords betydelse. För en sådan finns ju. Det måste det göra. Jo, där! Pigg, var det. 'Känslan av att vara utvilad'.

...

Söker upp utvilad. Hah! Just det! Trodde väl det, det var så jag kände mig medan det fortfarande var okej att vara ovetande. Vad länge sen det var nu...

Sedan har man inte tid för erinran längre och slits tillbaka till kön i mataffären utan att egentligen minnas hur man kom dit och varför.

Vad gör livet med oss? Vad gör vi av livet? Finns vi till för att känna oss otillräckliga; ständigt i tron att vad vi gör fyller något slags syfte fast vi bara väntar på dagen då vi upptäcker att det där syftet definierades av en iPhone app och sedan länge har försvunnit?

Jag börjar tro att cynism är en slags kronisk, mental sjukdom som bara drabbar den del av befolkningen som inser att man förlorar mindre på att motsätta sig själva någon slags "lycka". Eftersom man frånsäger sig besvikelsen som tillkommer den upptäckten. Det vill säga alla, förr eller senare.

Om tiden kunde stå still i ett år och man gjorde fem års arbete under den tiden, då skulle livet kanske hamna i ett optimalt läge. Man skulle i fem år framåt ha tid och möjlighet. Kunna slå upp alla ord som appen genererar. Åka tunnelbana en hel dag. Gå till Tel Aviv. Jag tror att jag ska fortsätta ha alla klockor på mig samtidigt. För illusionens skull. Som en påminnelse för varför jag kommer stå där i mataffärskön.