Det är något visst med ensamma förmiddagar. Och jag har ingen dator så jag är för tillfället staionär. Det känns ju helt okej, man vet vart man hittar mig helt enkelt. Jag har plugg, men det är inte bråttom. Jag skulle kunna äta, men jag har borstat tänderna.

Den här veckan är alltid antingen eller. Antingen är man så duktig som man aldrig varit förut eller så ligger man framstupa över bänken och undrar om det inte är lov snart. Jag försöker köra på det förstnämnda men helst vill jag ju dricka kaffe och köpa saker. Filma någonting.

Idag är det prick en vecka kvar innan jag får se mitt mest ultimata band på Cirkus. The National. Tre månader sedan vi bokade våra biljetter och snart tre år sedan de förhäxade mig. Jag har inte blivit densamma sedan dess. Det lär bli den ultimata musikupplevelsen, den ultimata upplevelsen (utom möjligen att flyga luftballong, men let's be fair liksom?) Lyckan.

Jag börjar inse att det är så himla många sista-gången som händer nu. Sista sportlovet tillexempel. Vad ska det bli av mig? Jag bara undrar liksom, för universitetets katalog har ju inte kommit ännu.