Ehehehheäum. Som nedastående inlägg vittnar om var det en bra kväll igår. mahah. Kör ett längre inlägg senare men jag sitter (sans maux de tête, faktiskt!) med näsan begraven i matteboken.

Förutom det förträffliga äpple som jag plockade med mina klackar nere i gräsmattan igår så var mon petit frére det bästa för kvällen! (En rättelse: min mamma uppskattar inte att jag referar det till min alldeles egna trädgård då det faktiskt är hennes och pappas egna trädgård. Skönt, då slipper jag kratta löv i år!)

Hur som helst, min bror. Jag ger ju klumpighet ett ansikte och upptäckte runt halv tio att jag glömt mitt leg hemma. Vad bra, jättebra jobbat! Ringer hem och börjar bli så otaggad att jag funtar på att åka hem, trots min snygga kväll. Så. Händer ett mirakel. Min bryr som sitter hemma med en chipspåse framför Cops eller liknande i väntan på sin flickvän säger att han kan ta leget och åka till Slussen för att ge det till mig. Lyckan.

Tack, bror.