10 dagar. 10 dagar klarade jag mig utan bloggerier, sedan blev mitt narcissistiska behov av att pracka på folk oönskad inblick i mitt spektakulära liv för stort. Åtminstone sitter självinsikten där den ska.

Ikväll är jag bitter. Mer bitter än jag normalt är numera; jag vill också ut och roa mig! Istället ligger jag här, nedbäddad i soffan med en riktigt dåligt film på tv3. Mina vänner är ute och slår klackarna i taket, Jaccop är också ute och det enda glädjande jag kan se bland alla kuddar och filtar är pappas utmärkta äppelpaj. My partner in crime, frågan är vem som kommer ta kål på vem..

Och om jag nu ska fortsätta, på enträgen begäran av er, mina fina fans, berätta om mitt underbara liv och alla vidunderliga saker jag har för mig så kan jag informera er om följande;

Den senaste tiden har jag:

Varit sjuk, ångestladdad och ledsen 45% av tiden. Glad 55%

Fått en debattartikelratad ratad av DN, dock mycket vänligt och uppmuntrande

Druckit lika mycket kaffe som vanligt och pluggat ungefär lika lite som vanligt

Inte skrivit ett ord eller läst en bok

Haft x-antal inlämningar och prov

Saknat min blogg

Beundrat löv och åkt spårvagn!

Spelar teater. Frenetiskt

Börjat planera ordentligt inför Paris

Önskar att jag hade fler goda nyheter. Jag kan, emellertid, tipsa om Modern Family, ny serie som tagit USA med storm, så roligt!

Jag menar allt jag skrev senast. Allt som står här är meningslösheter. Ingenting har ett syfte eller intresseväckande på den här sidan. En sak kan jag dock säga, när jag klickade på nytt inlägg kändes min depp litelite bättre.

Hej bloggen. JAG HAR SAKNAT DIG!