När min pappa fyllde år förra måndagen var vi ju och såg Terrakottaarmen på Östasiatiska, alla vi 6. Jag, pappa, mamma, mina bröder och Jacob. Vi tog inga bilder därinne eftersom vi är laglydigt folk. (Se utställningen om ni inte gjort det, helt fantastisk!) Och klockan 12 när vi varit där i en timme beslutade vi oss för att promenara runt Skeppsholmen i höstsolen.

Skeppsholmen är bra fin alltså, men man glömmer liksom bort att den sträcker sig längre än parkeringsplatserna nedanför Moderna muséet. Hur som helst såg dagen ut som ovan, solen var hur kall som helst men vi var glada och de gula löven i alla träden såg ut som om de fångat alla varma solstrålar och behållit dem helt för sig själva. Jacob stod för fotograferingen och brorsan och jag hittade kastanjer. Jag försökte mig på en lövkrans men det gick ungefär som alla andra höstar; inte alls.

På söndag är det Farsdag och då flyger min fina pappa till Indien. En fin födelsedag hoppas jag i alla fall att han hade.

Hösten bör man ta vara på när den är fin, när det regnar nästan hela oktober och november vill man ju bara gömma sig. Ikväll gömmer jag mig med en engelska analys och saknar min man som sovit i min säng nästan varje natt de senaste två veckorna. Crybaby