Om skolan och om att bli åsidosatt

Här kommer, för ovanlighetens skull, ett jag-tycker-inlägg trots att jag vanligtvis håller mina åsikter utanför mina skrivna ord.

Inledningsvis vill jag lista ett par saker som jag (fortfarande) tycker är bra med vår skola;

1. Lärarna. De allra flesta, tack för att ni är schyssta och allt sånt.
2.

Nä. Där tog det stopp. Det är lärarna som håller skolan på fötter.

Men nu råkar det vara så att METG sjunker som en sten. Och vi alla står och ser på, sjunker också.

Huruvida den där masken i matten är en true story eller inte går ju att spekulera i. Är det sant är det för himla äckligt alltså. Låt oss låtsas att det inte finns mask i maten.

Snart har vi haft matsal i en termin. Och ja, maten har repat sig sedan början på terminen men i övrigt är det mycket lite som står rätt till. All slags ombyggnad skulle vara klar efter höstlovet och varje gång jag påpekar platsbristen och de stackarna som sitter med tallrikar i korridoren när halva skolan pressar sig in i matsalen samtidigt, säger någon rationell vuxen människa att "de håller faktiskt på att fixa en ordentlig diskinlämning och alla belysning nu." 

Jaha. Sa jag någonting om disk och belysning? I must have misspoken. 

Fick en kommentar ett par inlägg ner om att anordna en ny matstrejk. Finns det fler där ute som också vill ha något sådant anordnat?

Nu kanske ni tänker att jag är en rebel without a cause och borde chilla ner lite. "Det är ju ändå ingen som lyssnar."

Men jag vill inte. Jag är "ledare" för skolan "aktivitetsutskott". Trots att skolan numera fungerar som en riksdag, anser jag själv att det är ett ytterst viktigt utskott. Det är ju vi som ska stå för gemenskapen på skolan, vi som ska se till att öka trivsel och gemytlighet mellan klasser och årskurser på diverse olika sätt.

Det låter kanske urfånigt men jag har sett fram emot att få driva på detta sedan jag började i ettan. Så när kickoffen i Hagaparken blev inställd, trots att det varit tradition och dessutom en väldigt bra sådan i flera år, tänkte jag att då får jag väl sätta fart under terminen då. Aktivitetsdagar är någonting som alltid varit viktigt och uppskattat på METG.

Halloween blev inte av för att det tog en himla lång tid att få besked om vem jag skulle vända mig till för frågor, godkännande och andra viktiga bitar. Julavlutningen fick jag veta idag inte heller gick igenom, då vi inte varit ute i tillräckligt god tid. När det i själva verket är så att det nya systemet sinkade oss, vi hade praktiskt taget hela upplägget för dagen klart.

Nu heter ju skolan förvisso Mikael Elias Teoretiska Gymnasium. Men med tanke på hur förbannat mycket teori vi har hängande över oss, behöver vi dessa praktiska, roliga dagar när vi får interagera med varandra, träffa nya ansikten som man annars bara springer förbi i korridorerna varje dag. Ingen hälsar.

När jag började för två och ett halvt år sedan var METG en rolig skola. En tuff, men riktigt bra skola. Nu märker man hur ettorna bara hälsar på sin egen klass och gemenskapen har åkt ut genom fönstret. 

Jag skyller det här på vår rektor. Jag är ledsen, men hon är min syndabock. Sedan hon tog över styret på METG har det gått spikrakt nedåt. Det är plötsligt förfärligt mycket snack och alldeles för lite verkstad.

Prioriterar man inte gemenskap och sammanhållning mellan sina elever på en skola, då bör man kanske göra någonting annat. 

Jag är besviken på hur det här stället utvecklats under min tid här. Jag har varit nöjd "kund". Nu sågar jag Mikael Elias vid fotknölarna och tänker inte rekommendera en enda kotte att börja här.

Så antingen blir det såhär; antingen börjar vi jobba lite hårdare på sammanhållningen och den trevliga atmosfären som borde råda här. Eller också kan ettorna stå utanför portarna med sina kalla jackor och cigaretter medan vi treor håller oss för oss själva och räknar ner dagarna inför studenten. När vi äntligen kommer härifrån och nästa gäng kedjerökande snorungar utan hyfs börjar kan dessa besudla våra fula, omotiverande lokaler ännu mer.

Och intagningspoängen kommer sjunka lite till. Jag hoppas att den pågående och kommande utvecklingen åtminstone tillfredställer vår rektor för som sagt, som det ser ut nu ser det inte ljust ut.

Jag avslutar med en upprepning av min fråga samt en redogörelse;

Hur stor är efterfrågan för en matstrejk, och hur motiveras den?

Ge Aktivitetsutskottet större utrymme på skolan, avsätt mer tid för att öka och gynna gemenskapen på skolan så kanske tre gymnasieår på METG blir mer uthärdliga.
Kära skolledning; få tummen ur, sluta tänka på pengar och se till att göra vår tillvaro lite trevligare.

Lyssna på oss, så kanske vi bryr oss om att uttrycka våra åsikter på ett mer politiskt korrekt vis.



bloglovin

Kommentarer
Postat av: Gammal elev

Jag måste bara säga att jag är sjukt glad att jag inte går på metg längre, ett jävla mirakel att jag stod ut i 3 år. Jag kan säga såhär - hade jag gått på en annan skola hade jag haft bra betyg i alla ämnen men i 3an pallade jag inte mer för att allt är åt helvete med skolan. Känns iaf skönt att du försöker göra den lite bättre, för det behövs fan.

2010-12-03 @ 16:36:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0