Jag lyckas alltid pendla i humör. Ena stunden finns det ingenting som kan få mig att må dåligt, ingenting som kan få mig att känna att jag borde dra någon helt annanstans där ingen känner mig och man får vara ifred. Eller, kanske främst, lämna andra ifred.

Två sekunder senare kan jag bli riktigt ledsen. För jag börjar känna mig hotad. Känna utanförskap. In the circle of trust. Tror att jag måste ta tag i mig själv. Ingen annan gör det. Jag vaknar alltid glad. Även när händerna domnat bort för att jag knutit dem så hårt hårt hårt när jag drömt en otäck dröm. Har alltid ont i händerna hela dagen därefter. Men tillochmed då vaknar jag glad.

Så fort jag satt nyckeln i låset den senaste tiden brister någonting. Ingen charader är tillämplig längre. Och då blir jag ledsen och tittar på flygbiljetter till Prag, Zimbabwe och New York. Har alltid varit en sådan där som drömt om att flyga min kos och sedan se hur länge jag kan klara sig innan man börjar sakna allting mer än allting saknar mig. Antar alltid att det skulle vara så.

Idag kom deppen tidigare än vanligt. Skämt är liksom inte skämt längre. Skratt har blivit hån istället. Måste plocka upp mig själv. Längtar efter måndagens teaterkurs, en liten förebyggande sköld. Som smular sönder innan fredagen är avklarad. Så känns det. Spela teater, teater, teater. Skämt som bygger ett försvar. Ingen ser och ingen lyssnar.

Jag har inte förändrats. Jag har inte blivit tråkig. Jag duger bara inte längre.

Tisdagar är inte pluggdagar. Det är tidigt i veckan om man är fortfarande seg efter måndagens brutala uppvaknande efter helgens bravader och skolan slutar halv fem vanligtvis för min del. Att plugga en torsdag är ute.slutet. Nu är klockan tjugo över nio och jag tänker nog slänga en sista blick på böckerna jag återigen inte öppnat denna gudförgätna veckodag, innan jag ska slänga mig i sängen.

Imorgon klockan tio skall ett besök på Naturhistoriska Riksmuséet, vilket innebär två saker; det första, sovmorgon! och det andra, sluta klockan tolv och då bär det av hemåt för att öppna böckerna. Fur realz!

Nu: s to the ömn. Fred

Återkommer.

Det finns ingenting bättre än att ha gott om tid på sig att äta frukost på vardagar. Jag fullkomligt älskar att äta frukost ensam. Och min buss går om en timme! Här sitter jag med aprikosochvalnötsbröd, en stor kopp kaffe och ett glas juice, med soppbilen som dundrar förbi utanför. Härligt.

Ursäkta radiotystnaden, blev liksom många andra mållös efter valet och hade ingenting att säga.

Igår började dock min nya teaterkurs hos Studiefrämjandet! Det var SÅ roligt. Har liksom inte märkt hur mycket jag saknat att stå på scen de senaste tre månaderna men igår kände jag verkligen av det. Går dessutom sötaste tvillingparet i min grupp, de är så söta!

Fick dock oskönaste kvällen på länge när jag skulle ta mig hem. 22.05, går från Studiefrämjandet för att ta tuben vid Odenplan. Väl framme kommer jag till min fasa på att JUST DET. Mitt kort gäller inte efter klockan 19.00 sweeeet. Har dock klackar på mig så utan en blick bakåt kliver jag över spärren. Det går att göra det med långa ben.

Slår en pling till pappa och ber honom hämta mig. Men det gubben går inte. "Du får väl pallra dig hem på något sätt", säger han. "En sms-biljett?" Jo. Det hade väl gått. Om det inte vore så att det vilar en förbannelse över sl's sms-biljetter och mig själv. Tror det eller ej, men varenda gång jag slagit på stort och köpt en så har någonting gått snett, jag har blivit av med en massa sms-kosing och inte fått åka med på bussen. crybaby!

Så. Jag beger mig ut på Söder, i regnet och höga klackar. Hittar en 7eleven och nynnar på deras eminenta slogan när jag går därifrån med en bussremsa. ni veeeet, thank heaven for 7eleven. hrm, ja. Continuum -->.

Jag kommer ner från Slussplan igen och missar just ett tåg och en buss. HÄRLIGT. Halv 12 är jag hemma och en timme senare sover jag som en stock.

OCH idag är en ny dag men lika dåligt väder och låga skor! Ses på stan.

Jag vaknar bredvid dig
Ser alla bilder från igår
Du ser inte men hör hur jag frågar
Vem är jag ikväll?

Du är stor som en ande
Och gör mig liten som få
Men du får mig att le som ingen annan
Och sjunka lågt och be om mer

Åååhh när det äntligen är över
När broarna inte syns till
Åhh när du gett dig över
Så faller jag tillbaks
Dit du vill

När jag ändå är ensam
Ja, vad spelar jag för roll
Så när du säger jag finns om du behöver
Ja då öppnar jag min dörr

Och när jag ser att du ringer
Försöker jag att hålla kvar
Kvar i alla löften som lovats
Men vem är jag ikväll?

Åååhh när det äntligen är över
När broarna inte syns till
Åååhh när du gett dig över
Så faller jag tillbaks dit du vill

Åååhh när det äntligen är över
När broarna inte syns till
Åååhh när du gett dig över
Så faller vi tillbaks dit vi vill

När det äntligen är över
När det äntligen är över
När det äntligen är över
När det äntligen är över

Jag har bloggat om min Carro förut. På min gamla blogg. Det faktum att hon är den enda som hittills kommenterat här (jag ser att ni läser men skriver ni kommentarer? neej. kom igen?) säger en hel del om vilket bästa vän hon är.

Jag är nog den mer optimistiska. På gott och ont.. Ibland är jag för optimistisk och tänker "det lööööser sig!"
Jag var inte sådan förut. Jag var ett kontrollfreak Och de flesta tycker nog att detta är en förbättring. Förutom när det kommer till min ekonomi, antar jag. Jag har blivit väldigt dålig på att spara; köper hellre kaffe to-go än att vänta tills jag kommer hem och köper gärna en present till någon som är fin även fast jag vet att jag inte har råd. Jag gör så för att jag felprioriterar.

Jag prioriterar folk jag älskar men andra saker blir ofta lidande. Ibland undrar jag hur jag ska klara mig finansiellt när jag flyttar hemifrån. Jag hade koll på pengars värde. Sedan började jag gymnasiet. Och sedan började jag dricka latte. Och sedan gjorde jag och mitt ex det till ett stående skämt hur mycket pengar jag la på latte per år. Det rullade på..............

Carro och jag skulle till Paris över nyår. Och min budget håller inte. Fuck. Fult ord. Överseende som Carro är fixar hon väl det ändå. Jag har issues. Serious issues. Och jag pallar inte prata om det heller.

Förlåt Carro. Du är bäst och obeskrivlig. När jag är rik och kan resa utan att bli pank så ska jag ta med dig till Paris. Vi ska bo på hotell mitt i stan och prova skor hos Chanel. Du är finast.

Så utöver att min kropp på alla sätt är helt slut av någon anledning jag ännu inte vet, så vaknade jag upp imorse med feber, halsont och nästäppa. Fick helt enkelt ställa in mina shoppingplaner innan skolstart för att stanna i sängen med alvedon, vatten och en huvudvärk som inte var av denna värld.

Riktig febrig-dag, 38.7 som högst och jag har inte varit särskilt kontaktbar. Feber är så långt ifrån toknice man kan komma, tycker jag. Sömn, ja tack, nu tack!

Vilken hemsk vecka det ser ut att bli...

10 FAVORITER
Färg: Svart. Eller grått. Johan säger att jag har för lite färg på mig...
mat: indiskt funkar alltid. Annars är tonfisk nice!
Band: Belle and Sebastian och the National
Film: New York Stories
Bok: Pride and prejudice
Sport: räknas tungbrottning??
Årstid: Vår
Veckodag: Lördag
Glassmak: Choklad och lakrits. TILLSAMMANS!
Tid på dygnet: natten, definitivt. Eller när man vaknar tidigt och kan ligga och morna sig.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: lite ledsen och stressad, fast lugn. ish
Smak: Jacob <3
Kläder: rutiga boxers och stickadtröja
Bakgrund: vit vägg.
Nagellack: nada
Tid: 19.31
Omgivning: Jacob, massa kuddar och snart min godispåse, mahah
Irritationsobjekt: huvudvärk och en potatisnäsa pga. hysteriskt näsblod. Jag stod för hysterin.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: ehm, ja. 
Brutit mot lagen: det har jag nog hunnit med, ja. 
Blivit arresterad: nejnej
Badat naken: ja!
Varit med på TV: av misstag kanske...
Kysst någon du inte känner: ja.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Johan, David, Jacob.
Du tycker om: mitt underbara kompisgäng! <3 (tre personer är för lite)
Du inte gillar: Mona Sahlin, Adam Sandler och Angelina Jolie.

2 VAL
Kaffe eller te: KAFFE
Vår eller höst: höst, även om jag tycker bäst om våren. Stigande värme gör mig lite stressad.

1 ÖNSKAN:
Få känna mig helt helt frisk.

Inga synliga läxor - löpardojjor på. Och JA jag vet att ni tycker jag är fett foxy.

 

Första dagen avklarad. Är hur trött som helst och helt sönderdeppad av någon anledning.

Bra helg väntar = freaky stuff händer i casa del reissmüller imorgon och i övrigt skall jag spränga min minibudget på hm. jeans bör införskaffas. ish.

Melissa Horn och Internet-Vogue mitt i natten. Gemma Ward, damer och herrar!

 
Woopa! jag är extremt sen, vad händer?? för ett år sedan var jag ALDRIG sen. hejdå, nu drar jag på mig nya skor och åkerrrr!