quick update:
I tried to look at you, but I couldnt break the ice, you stood out there for an hour freezing. Put your hand around my back, I guess you thought I needed that
And if you fall hard, I'll fall harder
5 månader idag. Och det här är Jacob. Jag har aldrig haft en 5 månadersdag förut.
Jacob är en underbar person. Jag måste bara få tala om det! Och det är irriterande när folk skriver en massa känslosamma inlägg om hur kärlek känns. Men just idag är det okej, jag får det. Jag har gjort mig förtjänt av det för det tog lång tid innan det var min tur att få känna mig såhär. Lyckligt kär.
Det var värt väntan. Jacob och jag träffades i ett klassrum för ett år sedan. Och för fem månader sedan stod vi och hoppade tillsammans på Shout Out Louds spelning på Kägelbanan. Jag slängde iväg ett sms och frågade om han ville bli tillsammans med mig. Resten är historia. Kärlek är risker. När jag väl blev kär i Jacob visste jag att det var värt det.
Du är bäst älskling.
The way we sleep all summer
So how could your hair have the nerve to dance around like that, blowing? And how could the air have the nerve to blow your hair around like that?
Min egen lilla knarkarkvart, som mamma säger, och en Dagens; lila strumpbyxor från NKs strumpaffär, älskade skinnjacka från Jofama och svart klänning från HM. Barasånivet.
Skall börja med att erkänna en sak. Hrm.. Jag har alltid trott att Röyksopp varit något slags skämt. Ni vet, något musikalisk skämt projekt mellan några svenska femtonåringar eller liknande. För kom igen? Röyksopp?
Så slår jag upp tidningen idag på bussen mot min mans hemland, Brottby (halvvägs till Norrtälje, det finns ICA och ett biliotek (i samma byggnad)). Och vad ser jag? Röyksopp är en norsk musikduo. Som släppt, inte tre, utan FEM skivor. Jaha. Där fick jag alltså en försenad aha-upplevelse; Röyksopp är inte ett musikaliskt skämt. Vad bra!
Med fyra timmars sömn på nacken ligger jag nu här, bortrest till Brottby, det händer alltför sällan. Jacob och jag firar fem månader imorgon men ikväll blir det nog bara teve och sömn.
Det är ju ändå väldigt underbart med höst, snart får jag äntligen plocka fram den här igen ♥
Jag kanske kan få detta med Paris att fungera ändå..!
Två koppar kaffe senare
1. Frukost + KAFFE + bloggläsande i sängen ce matin.
2. Presentinslagning!
3. Nyss hemkommen från födelsedagsfika chez Agnes. Fina bruden fyller 17 på tisdag! Agnes är förövrigt den skönaste människan of mankind.
Och annars? Jag knarkar kaffe, längtar efter morgondagens läkarbesök. Jacob har bott här hela helgen, mycket fint och ikväll blir det kantarellrisotto till middag. Störtskönt!
Wishlist
1. Dianakamera. Vill ha!
2. En lägenhet med vitlaserade golv.
3. Nya skor!! Och fina tidningar att bläddra i!
4. Ordna brunch med mina bästa människor. Jaaa
Dinner at Sam's
.
Jag är hemma sjuk och drömmer om skor. Min man lämnade mig nyss och jag har huvudvärk. Slår vad om att de här skorna och en kopp kaffe skulle hjälpa... :/
aw 10
Fav youtubeclip of ALL times
Until we bleed
Egentligen vill jag inte gå till skolan mer. Jag vill hellre sitta hemma och skriva på mina noveller. Jag har haft en skrivspärr sedan jag blev tillsammans med min pojkvän för fyra månader sedan. Ni vet, när man vill sätta ord till mening men det bara blir ord på ord istället. Trista ord som inte lyfter fram en känsla alls. Det har varit extremt frustrerande. Att skriva är på ett sätt allt jag har, allt jag kan.
Bitvis har mitt skrivuppehåll känts som om jag blivit blind. Det låter helt snurrigt och överdrivet. Men om vi sätter det såhär; det är som när en idrottare skadar sig allvarligt och missar OS eller fotbolls-VM. Att inte kunna göra det som man är allra bäst på. Det är en riktigt jobbig belastning.
Och igår träffade jag Carro. Hon sa så kloka saker som inte handlade om det här problemet och när jag kom hem kunde jag skriva igen. Man ska inte ropa hej för tidigt (och helt ärligt är jag rädd för att skrämma bort min nytillkomna skrivlust) men jag sitter här nu, dödstrött eftersom jag var uppe inpå småtimmarna och skrev ner en massa saker.
Life is good. Nu ska jag snart iväg och äta lunch med Johan.
This handsome lad
Eftermiddagen spenderades med denna man, Jacob. Honom håller jag kärt, 1,5 års vänskap. Han är en sådan som alltid alltid alltid ställer upp. ♥
Summer's over too soon
Okej då hehehhehehee
Oh oh honey I need you around
00:25, 19 augusti 2010
En fin kväll med mina män. Mina unga, vackra män. Som är mästare på att aldrig passa tider, citera Flashbacktrådar bättre än några andra och helt enkelt gör livet värt. Kvällen började i Kungshallen, där vi konstaterade att Gåfvels är utan vänner. Därefter glass på donken, var annars???? Och medan den smälte i våra munnar spatserade vi hem till Joey, trängde in oss i hissen alla fyra. Det är sällan jag skrattar så mycket som med detta gäng.
Hej
Hej, det här är jag. Jag klär mig i hatt och är nog lite smygpretentiös (men jag är åtminstone medveten om det..). Jag tycker om mina vänner och böcker. Väldigt mycket. Förut bloggade jag här och vissa (exempelvis min bästaste vän Johan) menar på att jag bloggar lite för mycket.. Än så länge ser det här stället likadant ut som det förra men så kanske det inte förblir. Just sayin'.
Jag har en blogg här. Och en här. Och en här. Och en som är hemlig. Jag förstår inte alls vad de menar.... De sa åt mig att sluta blogga. Så jag skaffade en till.
Musikmässigt låter jag lite såhär och ifall jag var en låt skulle jag vara Expectations med Belle and Sebastian.
Egentligen ville jag döpa denna blogg till collarbone.blogg.se eftersom de finaste benen på hela människokroppen är nyckelbenen, meeeen blogg.se förstörde allt för mig! Så det fick blir collars, kragar, helt enkelt.
På fredag börjar jag sista året på gymnasiet, sam ekonomi och jag har den grymmaste klassen i Stockholm. Jag är en meter och åttio centimeter över havet och föredrar högklackat.
De mest nödvändiga fun facts som behövs för detta grundläggande, I guess. Ja, då kör vi väl!
