Hela veckan har varit konstig. Har mest legat hemma och inte mått bra. Vill egentligen bara få utlopp för alla känslor jag har för jag orkar inte. Orkar inte vara hemma på fredagar. Orkar inte gå ut. Jag vill bara klara av skolan och sticka iväg någonstans. Börja någonting nytt. Ha roligt igen. Få lite vår och varma känslor i kroppen. Göra någonting bättre av mig själv än det här. Hon som bara ligger här på soffan med dåligt immunförsvar och sämre självförtroende. Jag är så utled på den här tonårsmelankolin. Tänk om den aldrig går över?

Veckan skulle ha varit bra. Bestå av semlor med Maxwell, Flix och Pop. 9-månadersfirande med Jacob. Middagar med honom. Gym och tennis. Klädkriser. Det mest hisnande veckan bjudit på är flera timmars plugg och terapi. Woot woot.

Lite hopp och planer har jag i alla fall. Som att börja Scenisk gestaltning i skolan nästa vecka. Varje torsdagförmiddag. Som att skriva synopsis för min bok. Som att ha nya skor som ligger och väntar på att vintern ska smälta bort. Som att äta middag med tre av världens bästa tjejer imorgon. Som att veta att så fort vårterminen är över väntar någonting annat. Någonting som jag styr över.

Rädslan för att misslyckas ligger ständigt på lur.