Det är numera nyordning här på bloggen. I och med att jag börjar må bättre och bättre genom att styra upp mitt liv; plugga mer och facebooka mindre, har jag beslutat mig för en ny dagsagenda här på bloggen.

En Tabbe om Dagen.

Det känns himla värt, för jag gör ju minst ett misstag om dagen. Vi börjar med ett dubbelavsnitt, det vill säga, gårdagens och dagens tabbe.

Tisdagen den 8 februari.

Jag ska åka från en provskrivning till tennishallen. Är farligt hungrig, men på gott humör. När jag kommer till Slussen bestämmer jag mig för en meny 2 på Slussengrillen. Värda pengar<33 Väljer buss med omsorg eftersom 471 inte stannar vid hållplatsen där jag ska kliva av. Hoppar på bussen. Folk krigar för bra sittplatser och jag hamnar i dragspelet. De där platserna där det av någon idiotisk anledning inte finns några knappar. Så jag spanar. Och längtar efter min mat som håller på att svalna, men vem vill sitta och svulla i dragspelet på en buss liksom?
Min hållplats närmar sig. Jag kan inte se om någon har tryckt på knappen men en man med korvbröd under skon reser sig, så jag antar att han självklart tryckt på stopp-knappen. Med huvudet bland molnen kliver jag fram till dörren och jag mig redo för avstigning.
Bussen bränner förbi. Dumskallen har inte alls tryckt på knappen men nu står han med tungan hängande ut ur munnen och trycker frenetiskt på knappen. Jag borde ha fattat att han aldrig åkte buss förut. Det är precis här humöret försvinner och jag känner för att greppa honom om halsen och vråla "DIN ODUGLIGA LILLA GUBBE HARU ALDRIG ÅKT BUSS FÖRUT VAAAAAH" men så får man visst inte göra.
Jag går en omväg till tennishallen och får äta kall hamburgare. Alltihop kostade mig bara 55 kronor och 3 svordomar. 

[Tabbe]

Onsdagen den 9 februari.

Eftersom jag är ansvarig för skolans aktivitetsråd och vi ska ha aktivitetsdag på måndag för att bidra till det kommersiella jippot Alla hjärtansdag, blev det till att stanna i skolan till klockan 18 idag. Ibland lever man verkligen.
Hur som helst, med ett fantastiskt bra humör och en ofantlig koffeinbrist beger jag mig hemåt från Centralen. Jag sätter mig innerst vid fönstret, långt från dörren (vad är det med min oförmåga att välja platser??) med musik i öronen, folk runt omkring och tankarna, som vanligt, långt därifrån.
Vi åker. När jag kommer tillbaka på jorden igen tittar jag upp, ser öppna tunnelbanedörrar och Slussen därutanför. Jag ska ju av för att hinna med min eminenta buss som tar mig till nästan ända fram till dörren.
Reser mig, ropar ujuj, ursäkta, jag ska av, förlåt förlåt! Kommer av tunnelbanan. Inser att det inte alls är Slussen, det är Gamla stan.
För att vara en person med minst en tabbe om dagen är jag en ganska stolt varelse. Tanken på att gå tillbaka in i tåget och säga "det här var visst inte Slussen, gjorde det ont när jag klev på dig?" tog emot.
Så jag börjar lite nonchalant sådär gå mot utgången. Låååångsamt.
Efter en evighet åker min tunnelbana iväg och jag väntar på nästa medan jag skrattar åt saken tillsammans med Johan i andra änden av telefonen. Kommer till Slussen, rusar mot min buss och missar den med exakt 10 sekunder. Standard.

[Tabbe]