01 - Presentera mig själv



Okej. Det här är jag. För ett tag sen.

Jag heter Johanna. Jag tycker om relativt dyster musik, kaffe och luftballonger. Bland annat. Jag tycker om väldigt många saker. Det här kommer nog att bli ett svårare inlägg än jag först trodde. Jag är en sådan person som gärna gör saker för andra människor. En sådan som har väldigt lätt för att älska saker och människor. Se det positiva i saker.

Jag är både cyniker och naiv. Jag har en hård bild av verkligheten samtidigt som jag väldigt lätt kan se den som ur en dröm. Som om allting visas genom en Dianakamera; diffust men tydligt, drömskt men lite förstört. Det finns väldigt mycket jag skulle vilja berätta om mig själv. Jag är en väldigt öppen person, ibland lite för öppen. Det är inte så att jag serverar mina problem på silverfat, jag har bara väldigt lätt att se bra saker hos folk och känna förtroende för dem.

Ibland spricker min lilla glada bubbla och då behöver jag oftast hjälp och tid att plocka upp mig själv. Väldigt ofta har jag fått höra att jag tänker för mycket men jag tror att jag känner för mycket. Både en bra och dålig egenskap. För tillfället är jag inte lika glad som jag skulle vilja vara. Istället för att kompensera min glada personlighet med deppig musik går jag in i den, gömmer mig bakom den. Kanske är det därför jag tycker att den är så vacker.

Man kan nog säga att jag är pretty messed up. Men på ett bra sätt. Jag har alltid nära till skratt och tycker väldigt mycket om att bjuda på mig själv. Jag är inte helt och hållet nöjd med den jag är men jag är på väg dit. Tillbaka. Till mig själv. Cyniker eller inte så tycker jag om att försöka se världen för vad den kanske inte riktigt är. Jag tycker om att tro det bästa om folk och riskera att bli sviken. Jag tycker om att tala om för mina vänner hur otroligt mycket de betyder för mig, oavsett om det är födelsedag eller en vanlig torsdag.

Det var väldigt svårt att välja en bild på mig själv. Jag ville ha en som verkligen visar vem jag är. Jag hittade ingen som var riktigt bra, jag vet liksom inte riktig vem jag är. Bara vem jag vill bli igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0