Idag har jag tittat på Annie Hall och ätit glass. Jacob åkte ifrån mig imorse för att han skulle jobba.
Jag har liksom lekt att det varit lovets sista dag idag så känns det som en personlig vinst imorgon. It's the little things in life.

När jag kom hem från Paris låg han och sov i min säng. Och trots att jag saknat honom så, var det först då jag insåg hur mycket. Hur det känns att ha någon att komma hem till. Krypa ner bredvid. Och få höra att alla känslor är ömsesidiga. Nu har han snart varit min i 9 månader. Det är lång tid och ibland blir jag rastlöst och ibland blir jag trött. Men jag hade allt jag någonsin velat ha och behövt där hos mig när jag la mig bredvid honom och han höll om mig och ville höra om resan trots att klockan nästan var halv tre på morgonen. Vi delar. Jag delar allt jag har. Har aldrig vågat det förut. Everybody can be passionate, but it takes real lovers to be silly. Har aldrig varit mig själv så mycket. Vi är fåniga, vi är äckligt söta, vi är ifrån och vi är trötta. Men vi är Vi. Jag vill inte vara utan honom. Så känns det nu. Vill inte sova ensam, vill inte att han ska åka och jobba. Vill ta studenten och vara med honom. Det är så fint att känna såhär att jag nästan blir alldeles blyg och inte vill skriva såhär.