Jag har bloggat om min Carro förut. På min gamla blogg. Det faktum att hon är den enda som hittills kommenterat här (jag ser att ni läser men skriver ni kommentarer? neej. kom igen?) säger en hel del om vilket bästa vän hon är.

Jag är nog den mer optimistiska. På gott och ont.. Ibland är jag för optimistisk och tänker "det lööööser sig!"
Jag var inte sådan förut. Jag var ett kontrollfreak Och de flesta tycker nog att detta är en förbättring. Förutom när det kommer till min ekonomi, antar jag. Jag har blivit väldigt dålig på att spara; köper hellre kaffe to-go än att vänta tills jag kommer hem och köper gärna en present till någon som är fin även fast jag vet att jag inte har råd. Jag gör så för att jag felprioriterar.

Jag prioriterar folk jag älskar men andra saker blir ofta lidande. Ibland undrar jag hur jag ska klara mig finansiellt när jag flyttar hemifrån. Jag hade koll på pengars värde. Sedan började jag gymnasiet. Och sedan började jag dricka latte. Och sedan gjorde jag och mitt ex det till ett stående skämt hur mycket pengar jag la på latte per år. Det rullade på..............

Carro och jag skulle till Paris över nyår. Och min budget håller inte. Fuck. Fult ord. Överseende som Carro är fixar hon väl det ändå. Jag har issues. Serious issues. Och jag pallar inte prata om det heller.

Förlåt Carro. Du är bäst och obeskrivlig. När jag är rik och kan resa utan att bli pank så ska jag ta med dig till Paris. Vi ska bo på hotell mitt i stan och prova skor hos Chanel. Du är finast.